Lennart Rohdin i GD den 27 mars

I debatten om ny partiledare för Liberalerna hörs inte sällan från tänkbara kandidater, men särskilt deras förespråkare, att det viktigaste för en ny partiledare är ”att hitta tillbaka till Alliansen”. Det visar väl bara hur åtta år i regeringssamverkan Alliansen och ytterligare fyra år i opposition i samma formation suddat ut konturerna av vad Liberalerna, det tidigare Folkpartiet, i grunden är. Ett självständigt liberalt parti med starkt socialt ansvarstagande. Låt mig vara väldigt tydlig med att jag välkomnade projektet Alliansen inför valet 2006. Ett projekt med målet att bryta socialdemokraternas nästan monopolställning som regeringsparti i Sverige. Jag är därför tacksam över att ha fått medarbeta i regeringskansliet under regeringen Reinfeldts första mandatperiod på samma sätt som jag verkade i regeringen Bildt i början av 1990-talet – både inspirerande och givande. Att stötta Alliansprojektet inför valet 2010 var därför lätt. Men ett projekt har ett tydligt syfte och en tidsram. Alliansens syfte var att bryta ett monopol på riksnivå. Av bara farten valde de fyra partierna att på många ställen också forma allianser lokalt – även där socialdemokrater ofta varit i opposition. Och i ren fartblindhet övergick Alliansen på många håll från att vara ett projekt med en tidsram till att bli en mera permanent blockbildning i svensk politik såväl på lokal som riksnivå. Redan efter valet 2014 borde dock frågan om Alliansens relevans ha analyserats utifrån mer än bara besvikelsen över att ha förlorat valet. Med först Reinfeldts avgång som moderat partiledare och sedan Göran Hägglund för Kristdemokraterna blev det snabbt mycket tydligt, att trycket underifrån i båda dessa partier sökte sig bort från den grundläggande samsyn om det öppna samhället som präglade de fyra partiledare möttes hemma hos Maud Olofsson. Jag kan tycka att både Jan Björklund och Annie Lööf kunde varit betydligt tydligare i god tid före valet om hur oroade de var över moderaternas och kristdemokraternas allt kraftigare högersväng. Den Allians som gick in i valrörelsen 2018 vilade inte på den värderingsmässiga grundsyn som låg till grund valet 2006. Och det var moderater och kristdemokrater som i sporrsträck lämnade den gemensamma grundsynen bakom sig. När lokala moderater hellre formar kommunala styren tillsammans med sverigedemokrater än med Allianskollegor och när kristdemokraternas toppkandidat i EU-valet ser Frankrikes president Macron som ett lika stort problem som högernationalisten Orban i Ungern, borde det stå klart för alla liberaler att Alliansen saknar den grundläggande värdegrund som krävs. Den lämnade moderater och kristdemokrater mycket snart efter valet 2014. Det är Liberalerna och Centern som står upp som förespråkare för det öppna samhälle, som Alliansen stod för 2006 och de åtta åren av regeringen Reinfeldt. Att se huvuduppgiften för en ny partiledare för Liberalernas att hitta tillbaka till Alliansen missar totalt både vilka som faktiskt lämnade Alliansen och att dagens moderater och kristdemokrater inte längre kvalar in i den grundläggande värderingsyn som skulle krävas. Det handlar om långt mer än privatisering och sänkta skatter. För dagens moderater är Alliansen bara ett sätt att kunna överta socialdemokraternas tidigare monopol som regeringsbildare. Däremot har de åtta plus fyra åren av Allianssamverkan alldeles uppenbart också hos partiets egna företrädare både lokalt och centralt – inte sällan de som trätt fram på förtroendeuppdrag först under Alliansepoken – suddat ut insikten om vad som är Liberalernas egenart och varför det för liberaler är nödvändigt med ett liberalt parti i Sverige med starkt socialt ansvarstagande. Att hitta tillbaka till detta är huvuduppgiften för en ny partiledare för Liberalerna liksom att vårda de väljare och sympatisörer vi fortfarande har. De är minst lika viktiga som eventuella nya väljare en ny partiledare skulle kunna attrahera.

Lennart Rohdin, Ljusdal riksdagsledamot FP 1993-98 .

Man är sig själv närmast?

Centern väljer att göra SD och LbP till vågmästare När Centern (med 6 mandat) i förhandlingar med Socialdemokraterna(med 14 mandat) väljer att kräva att få posten som kommunstyrelsens ordförande så blir konsekvensen att man låter Sverigedemokraterna (5 mandat) och Ljusdalsbygdens parti (3 mandat) bli vågmästare i fullmäktige. Varken Valliansen (M, C, KD och V) med sina 15 mandat eller S,MP och L med 18 mandat når egen majoritet Om Centern istället allierat sig med S,MP och L hade blocket fått 24 av fullmäktiges 41 mandat och gett Ljusdals kommun en stabil majoritet under de kommande fyra åren.

Anhörigvårdare

Omkring 1,3 miljoner personer i Sverige ger idag vård åt en anhörig. Anhöriga behöver stöd och avlastning. Möjligheten att arbeta deltid ska utökas. Möjligheten att få närståendepenning från Försäkringskassan ska bli större.

Europa har prövat nationalismen förr. Detta har lett till stora katastrofer, varje gång. Jan Björklund 3/7

Nätavgiften

För övrigt anser jag att det är dags att reglera nätbolagens avgifter. Varför tar inget politiskt parti på riktigt tag i den frågan. Läste senast att Vattenfall exempelvis  på de senaste 5 åren höjt sina avgifter med över 40 %.

Inte vet jag, men för mej känns det som en viktig fråga.

Lasse Bergqvist

Ur Liberalernas program:

När skolan inte fungerar, och elever inte får lära sig vad de behöver - då krymper friheten att skapa ett eget liv. Och när integrationen misslyckas, och klyftorna växer - då hindras människor från att klara sig själva. Därför är skolan och integrationen de viktigaste frågorna för Liberalerna i valet 2018.

Nu slår bensinpriset nytt rekord. Jag anser att det är dags att sänka skatten på bensin för människor som bor på landsbyggden. Diskrimineringen av folk utanför stora städer med god kollektivtrafik är synnerligen upprörande. Lotta Gröning den 8 august i Expressen.

Det är bara att hålla med. LB